Det allmänna målet i Montessoripedagogiken är att hjälpa barnet att utveckla sig till en självständig personlighet. Barnet lär sig att ta ansvar för sina egna handlingar och känna medansvar för sin omgivningen och det samhälle som han eller hon tillhör.

Montessori i teori och praktik

Det allmänna målet i Montessoripedagogiken är att hjälpa barnet att utveckla sig till en självständig personlighet. Barnet lär sig att ta ansvar för sina egna handlingar och känna medansvar för sin omgivningen och det samhälle som han eller hon tillhör. Att hantera och röra vid saker hjälper mig att komma ihåg. Det jag hör glömmer jag, det jag ser det minns jag, det jag gör, det förstår jag. Barnen är aktiva och har förmåga att utveckla sig själva. Vi tar vara på den förmågan genom att erbjuda barnen en stimulerande miljö där de hittar saker som intresserar dem och passar deras mognad. Barnens aktiviteter ska avbrytas så lite som möjlighet. Barnen kan t.ex. själva bestämma när de tar sin fruktpaus vid fruktbordet som alltid står framdukat.

 

I den stimulerade Montessorimiljön finns bland annat följande saker:

    • Montessorimaterial, som till exempel: material för praktiska övningar, sinnestränande material för matematik, språk, natur och geografi.
    • Skapande material som målarfärg, lera, kritor, byggmaterial, sy- och vävmaterial.
    • Böcker, till exempel bilderböcker och faktaböcker
    • Material som utklädningskläder och dockvrå, som stimulerar rollekar

     

Materialet finns i barnens höjd och möblerna är i barnens storlek. Montessorimaterialet ska användas på ett visst sätt som Montessoriläraren presenterar för barnen. Alla barn är olika och har olika behov. Det är därför viktigt att barnen har frihet att själva välja sina aktiviteter. Montessorilärarens uppgift är att observera barnen för att upptäcka deras ”sensitiva perioder” för att sedan kunna hjälpa dem vidare. Att tänka abstrakt teoretiskt lär jag mig genom erfarenheter av sådant jag kan se och ta på. Genom att gå från det konkreta till det abstrakta kan jag förstå andras idéer och skapa något i mitt medvetande som inte fanns förut.  All onödig hjälp verkar hämmande på barnens utveckling. Vi ger barnen tid att klara så mycket som möjligt själva, t.ex. vid av- och påklädning och vid matbordet. Att klara sig själv ger en känsla av tillfredsställelse. Att vara noggrann exakt hjälper mig att utveckla och förfina mina sinnen. Barnen har medansvar för omgivningen. De får inte störa andra barn och vuxna och inte förstöra någonting. De ska se till att materialet ställs tillbaka på sin plats, de hjälper till vid dukning och bakning och varje barn har en egen växt som de sköter om.  Att göra, att vara verksam och arbeta, är att samverka med andra människor, med naturen och känna gemenskap med allt som lever.

 

Avdelningarna är åldersblandade från 1 till 3 år på Snäckan och från 3 till 6 år på Musslan. Detta har många fördelar för barnens utveckling, till exempel:

    • de äldre barnen hjälper de mindre och bearbetar på så vis det de själva har lärt sig tidigare
    • de yngre barnen lär sig av de äldre barnen och får perspektiv för framtiden
    • konkurrens, och att jämföra med varandra, finns mindre bland barn i olika åldrar
    • barnen hamnar i olika positioner under årets lopp – först är dom yngst, sedan äldst

     

Att ha ordning omkring mig i en från början okänd värld, ger mig trygghet och mod att våga utforska världen.  Att orientera mig, att känna igen mig, är att finna mitt förhållande till omvärlden, tingen och människorna i den. Jag är mindre än ett träd och större än en blomma.